» Tryffelhelgen 2010 - förra årets absoluta höjdpunkt
Tryffelhelgen - årets absoluta höjdpunkt.
Den här gången extra speciellt, av mer än en anledning.
Tryffelhelgen på Risungs Gård på Gotland har redan från allra första gången varit en riktig höjdarupplevelse för oss, Ressu och mig. Alla härliga människor och hundar, miljön, arrangemanget – ja, allt är rent ut sagt fantastiskt underbart. Jag kan inte nog tacka Camilla, Jane, Ulla och Claes med flera för allt arbete ni lägger ner för att anordna detta inofficiella SM i tryffelsök.
Första året, 2008, deltog vi i prova-på-klassen. Då hade vi aldrig vare sig sett eller doftat på tryffel innan vi skickades ut i rutan för att söka. Ressu hittade tryffel och sökte så bra att han fick omdömet: ”Mycket lovande.” Stolt som en tupp var jag då.
År 2009 vågade vi oss på att ställa upp i tävlingsklassen. Då saboterade jag hela tävlingen för Ressu och omdömet blev ”Icke godkänd / NQ”.
Ingen skugga på Ressu, felet var mitt – helt och hållet mitt – eftersom jag inte lyckades med att gräva fram tryfflarna han markerade. Dessutom blev jag till slut lite smått irriterad på honom när han markerade samma ställe en tredje och fjärde gång. ”Där har du redan varit. Sök vidare” sa jag och skickade iväg honom. Till slut visste han ju varken ut eller in, stackaren. Det fanns ju tryffel där han markerade, så omdömet vi fick var helt korrekt, men gällde mig – inte min hund.
Gissa om jag sen hade dåligt samvete. I ett helt år. Det gjorde verkligen ont i hjärtat när jag tänkte på hur jag behandlade Ressu då. Kanske att jag var stressad och nervös (mina tävlingsnerver är inte de bästa) för jag borde ha lärt mig att lita på min hund vid det här laget.
Jag tog i alla fall kontakt med Ulla på Risungs för att förhöra mig för om det inte skulle gå att ordna en kurs i tryffelsök så att jag skulle kunna lära mig hur man egentligen ska bära sig åt när man söker tryffel.
Under Kristi Himmelfärdshelgen 2010 blev vi till slut 6 st. mattar och nio hundar som gick en kurs för Ulla och Jane. Mycket lärorikt och otroligt roligt.
Sen kom då den efterlängtade Tryffelhelgen i september och det blev tävlingsdags och upp till bevis.
Fyra av vårens sex kursdeltagare ställde upp i tävlingsklass. Förutom undertecknad med Ressu så kom även Lena med Vilma och Millie, Eva med Lova (Turbo-Lova) och Pim med Brissie. Ja, Lena hade tagit med förstärkning i form av sonen Kalle som skulle få äran att tävla med Millie.
Lördagen infann sig med strålande vackert väder och tävlingarna började som brukligt med tik-klassen. Efter lunch blev det dags för oss med hanhundar – och det var fortfarande vackert väder till skillnad från förra året.
Hur gick det då?
Hade vårens kurs gett något resultat?
Ja, alla hittade i alla fall tryffel.
Men hur väl stod vi oss i konkurrensen?
Prisutdelning skedde sen på kvällen under middagen på Rute Folkets hus. De sex bästa ekipagen i tik- och han-klassen skulle ropas upp och få pris.
De började med tik-klassen.
Sjätte plats: Pim med Brissie!
Femte plats: Eva med Lova!
Kalle och Millie hade hittat tre tryfflar och fått betyg ”Godkänd” Inte dåligt för en så ung debutant.
Och för oss då – hur gick det för oss som tävlade i hanhundsklassen?
Inte sjätte plats!
Inte heller femte plats!
Men när domaren, Luca Rondinini, läste upp fjärde plats sa han Cobbys Corallino!
Wow – vi blev alltså fyra!
Domarens omdöme översatt till svenska: Söker med god uppmärksamhet och utan uppehåll. Bra tempo i trav under hela tiden. Bra luktsinne vilket visade sig vid grävningarna. Mot slutet något avstannande med sökandet”
Betyg: Eccelente!
Den här gången rådde vi fastlänningar inte riktigt på ” proffshundarna” från Gotland … men vi nosar dem i hasorna!
Vänta bara ett år eller två! Jag har ett hemligt vapen i beredskap: Med oss hem från gården hämtade vi en liten brun valp: Risungs Rolle Rustico. Lägg det namnet på minnet, gott folk, för han är i alla fall född på Gotland av duktiga föräldrar. Och jag ska göra allt jag kan för att hjälpa honom på vägen genom att underhålla tryffelintresset så gott det går här på fastlandet.
Lita på att vi ställer upp nästa år (2011) igen!
Den här helgen vill vi inte missa för allt i världen.
// Sus Ståhlström
